Sofia Nerbrand: Notan för morden sticker i ögonen

Låt oss ta ett lokalt exempel: Prislappen för mordutredningen och rättsprocessen för dödsskjutningen på en 25-årig man på Lyckans höjd den 7 juni i fjol ligger på minst 10 miljoner kronor, enligt en genomgång som Kb/Nsk:s kriminalreporter Sigrid Nurbo har gjort (9/8). Lägg därtill att Kristianstads tingsrätt har dömt en nu 17-årig yngling från Näsby till två år och tio månaders sluten ungdomsvård för dådet. Och vad kommer han att ägna sig åt därefter?

Det här är bara ett fall bland många så den totala kostnaden är förstås mångdubbelt större. Och utgifterna ökar. Polisen använde drygt 33 miljarder kronor 2022 och beräknas ha en budget på hela 46 miljarder kronor redan 2026.

Hela rättsväsendet går från 61 till 80 miljarder kronor i statsbudgeten.

Tänk vad mycket gott som dessa skattepengar hade kunnat användas till i stället: barnomsorg, operationer, vägar, undervisning, forskning, läkemedel …

Men nu tar en minoritets dåliga uppförande miljarder i anspråk. Det är helt oacceptabelt.

Naturligtvis måste staten ta hand om rättsskipning och upprätthålla lag och ordning. Det är ett kärnuppdrag, och de politiker som skjuter till mer pengar till det gör därför rätt. Men att det ska behövas är pudelns kärna.

Sverige har traditionellt sett fokuserat förklaringsmodellerna och insatserna på socioekonomiska ting. Allmän skola, bättre bostäder, förmögenhetsutjämning, socialförsäkringar och sociala skyddsnät. Vi har aldrig varit rikare än i dag och alla som är relativt ”fattiga” blir inte brottslingar. Ändå ökar det dödliga våldet i omfattning och geografiskt över landet.

Orsakerna och lösningarna måste alltså även stå att finna i normer och värderingar.

Att köra dyra bilar och klä sig i märkeskläder för knarkpengar ska inte få ge hög social status.

Att anse sig kränkt och därför få ta någon annan av daga får inte bli normaliserat.

Att inte visa hänsyn till andra och strunta i regler får inte accepteras.

Att inte ta ansvar för sig själv och framtida försörjning måste uppmärksammas tidigt i livet.

Unga som växer upp i dag måste lära sig empati, ansvarstagande och hänsynstagande. Ytterst är det föräldrar och barnens närstående som måste klara denna uppgift. Det får inte gå så långt att vi måste ha socialsekreterare och poliser i förskolan och lågstadiet.

Dysfunktionella familjer måste få hjälp i tid – annars blir notan mångdubbelt större längre fram för att ta hand om pojkar som den unge mördaren på Lyckans höjd.

Framför allt behöver vi dock uppmärksamma och diskutera hur människor i vårt samhälle uppträder och förhåller sig till varandra. I andra länder, likt Taiwan som jag besökt och skrivit om tidigare i sommar, visar man större respekt för sina medmänniskor i vardagen. Och en följd av det är långt färre våldsbrott.

För att få ner den upprörande höga notan för kriminaliteten måste Sverige få en bättre kultur. Civilisation helt enkelt.