Martin Tunström: Nyktra till om gårdsförsäljning
Varken Tidöavtalet eller regeringsförklaringen utlovade att förslaget om gårdsförsäljning av öl, vin och sprit ska genomföras. I partierna finns ändå en stark förväntan om att vingårdar längs kusterna och mikrobryggerierna ska tillåtas sälja egenproducerade drycker. Det finns också ett tillkännagivande från riksdagen som regeringen har att förhålla sig till. Om det i Moderaterna är en frihetsfråga är det för Centerpartiet en landsbygdsfråga.
Det finns inga som helst rimliga invändningar mot att en besökare skulle få köpa maximalt tre liter (vitt) vin – som den senaste utredningen föreslog – vid någon av Ölands vingårdar. Men frågan om gårdsförsäljning är mycket mer komplicerad än så vilket uppmärksammades i Godmorgon Världen i söndags.
I grunden handlar frågan om 800 förväntade ”gårdars” försäljning kan kombineras med EU-reglerna angående Systembolagets monopol. ”Gårdsförsäljning” omfattar också bryggerier som vanligen brygger öl med inköpta råvaror och destillerier som bränner sprit produkter som inte kommer från egna åkermarker.
Den tredje utredningen om gårdsförsäljning kom fram till ett jakande svar. Efter ett studiebesök mot betalning av en ”skälig avgift” för studiebesök och föredrag ska besökaren få möjlighet att köpa 0,7 liter sprit, 3 liter vin och 3 liter starköl.
Men det är inte bara att skruva upp korken och börja sälja.
De kritiska invändningarna mot utredningen var många och blytunga. Kammarrätten i Göteborg signalerade rött ljus och Justitiekanslern (JK) tillsammans med Göteborgs tingsrätt signalerad gult. Och flera av domstolarna valde att inte lämna något remissyttrande med tanke på att frågan med all sannolikhet skulle komma upp i EU-domstolen.
I debatten om gårdsförsäljning refereras det ofta till den finländska motsvarigheten. men den omfattar inte spritdrycker utan främst olika ”bärviner” som saknar europeisk konkurrens. I Finland säljs också starköl i den vanliga handeln. Hantverksöl säljs inom ramen för gårdsförsäljning och dessa får ha en högre alkoholhalt.
Att europeiska storproducenter av gin och whisky skulle godkänna ett omfattande alternativ till Systembolagets försäljning där de är exkluderade framstår som tämligen fantasifullt. Det är själva kärnfrågan. De är också ”sakägare” och kan yttra sig vid en ändring av reglerna för Systembolagets monopol.
Lägg fram förslaget ändå, ropas det. Så får kommissionen pröva det mot det svenska detaljhandelsmonopolet och så får EU-domstolen i slutändan avgöra frågan. Gissningsvis efter det att regeringen sågats av Lagrådet,.
”Att tillåta något starkare öl i detaljhandeln skulle öppna en dörr för mindre producenter in i matbutikerna.”
På så lös grund kan lagar inte stiftas. För regeringskansliets opolitiska tjänstemän är det en mardröm att försöka reglera studiebesökens innehåll eller vad som är en gård.
EU-rätten är således problemet. Inte liberaler eller kristdemokrater i regeringen.
Om inte mer vin ska mer tid ska spillas på beredningar som leder in i återvändsgränder är det dags att söka efter någon annan lösning som underlättar för den denna del av lantbruket, stöttar turismen och kanske framför allt stimulerar en alkoholkultur mer inriktat på humle, druvor och smak än mängd.
Generösare regler vad gäller utlämning på utlämningsställen exempelvis vad gäller öppettider är en landsbygdsfråga. Att tillåta något starkare öl i detaljhandeln skulle öppna en dörr för mindre producenter in i matbutikerna. Att ytterligare stärka Systembolagets utbud av lokalt sortiment är en annan möjlighet. Det ser faktiskt inte ut att vara möjligt att diskriminera utländska producenter och etablera alternativa försäljningskanaler i Sverige samtidigt som Systembolaget ska bevaras.
Martin Tunström är politisk chefredaktör på Barometern (moderat). Detta är en gästkrönika på ledarsidan.
