GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Pengaregn över vården är definitionen av galenskap

Vårdens problem växer, samtidigt som politikerna är fast i gamla lösningar.
Mimmie Björnsdotter GrönkvistSkicka e-post
Ledare • Publicerad 12 juni 2022
Mimmie Björnsdotter Grönkvist
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Norra Skånes politiska hållning är grön och liberal.
Sverige har ett lågt antal vårdplatser, men en platsmiljard är ingen långsiktig lösning.
Sverige har ett lågt antal vårdplatser, men en platsmiljard är ingen långsiktig lösning.Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Det är valår, och sjukvården är som vanligt en av väljarnas allra viktigaste frågor. I sig inget ovanligt och än mindre överraskande efter två år då coronapandemin inneburit en enorm belastning för vården. Att beta av vårdskulden som byggts upp kommer vara en stor utmaning. Köerna var alldeles för långa redan tidigare, men situationen är nu ännu värre.

Politiska lösningar behöver dock bygga på en korrekt formulering av grundproblemet. Sverige är ett av de fem länder i Europa som lägger mest pengar på vården, enligt en artikelserie i Svenska Dagbladet i vilken man ställer den högst relevanta frågan: vad får vi för pengarna?

Svaret är långa väntetider för många behandlingar, låg produktivitet och lägst antal vårdplatser per tusen invånare i Europa. De enda två europeiska länder som dras med längre köer är Irland och Storbritannien. Här står 180 000 personer i kö för operation, men det verkliga antalet som väntar tros vara ännu större än de officiella siffrorna. Patienter som antingen avvaktat med att söka vård för sina symtom eller har träffat specialist men inte skrivits upp på en operationslista ingår nämligen inte i statistiken.

En växande byråkratiapparat har gjort att mer av personalens tid ägnas åt administration och dokumentation, istället för arbete med patienter. Regionerna måste satsa mer på moderna IT- och journalsystem för att medarbetarna ska kunna jobba mer effektivt.

Att vårdplatserna blivit färre – från 16 platser per 1 000 invånare på 1970-talet till 2,1 i dag – är inte nödvändigtvis dåligt. När långvården lades ner i början av 1990-talet överfördes tiotusentals sjukhusbäddar till kommunal äldreomsorg. Dessutom har nya läkemedel inneburit minskat behov av sjukhusvård, och att mer kan göras i öppenvård idag gör att fler patienter slipper läggas in över natten.

”Köerna är fortsatt långa, trots satsade kömiljarder.”

Att antalet dygn som tillbringas på sjukhus minskas målmedvetet är positivt så länge kvaliteten kan bibehållas. Men som Björn af Ugglas, doktor i medicinsk vetenskap vid Karolinska institutet konstaterar har en gräns passerats, och Sverige ligger nu på en ”dumsnål nivå”.

Att säkerhetsmarginalen var väl låg blev tydligt under pandemin. Centerpartiet föreslog nyligen en ”platsmiljard” som sjukhus som klarar att hålla beläggningen på max 90 procent av sin maxkapacitet ska kunna ta del av. Detta för att skapa incitament att bygga ut antalet platser, snarare än att dra ner.

Ibland sägs definitionen av galenskap vara att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Köerna är fortsatt långa, trots satsade kömiljarder. Återbruket av konceptet i den nu föreslagna platsmiljarden går i samma fälla – nämligen att strössla pengar på problem och hoppas de försvinner, istället för att gå till botten med de grundläggande strukturerna.

Mönstret där Sverige satsar mest pengar, samtidigt som man presterar i botten vad gäller ett flertal viktiga parametrar, behöver brytas. Att det är en nöt som inte kan knäckas med större anslag säger sig självt, men grundläggande strukturreformer är mer komplicerade och mindre lättkommunicerade än miljardregn. Samtidigt som vårdens utmaningar växer låter överbudspolitiken från såväl höger som vänster allt mer likt en repad skiva.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.