Sofia Nerbrand: Scoopet drar ner byxorna på sexköparna
Bordellen i Kristianstad uppdagades när en av kvinnorna som jobbade där larmade en granne via en handskriven lapp: ”Hon tvingar mig!”. Den anställda kvinnan har senare sagt i polisförhör att hon vägrade ställa upp på de krav som ägaren ställde – att hon skulle låta män köpa samlag av henne.
Detta säger en del om misären och desperationen på vad som utåt såldes in som en thaimassagesalong.
Därför är det bra att den 54-åriga bordellmamman häromdagen dömdes till två år och åtta månaders fängelse för grovt koppleri. Hittills har också 30 män befunnits skyldiga till sexköp i lokalerna. De hittills fällda torskarna har dock kommit för billigt undan – de har bara fått betala böter.
Men nu har hela listan med telefonnummer, varifrån kunder har swishat pengar till bordellen, sluppit ut i offentligheten. Totalt rör det sig om 195 personer.
Någon är elitidrottare, en annan är polis. Minst ett par är politiker.
Många av dem lär nu svettas ymnigt av oro för att dömas av sin omgivning. Det är inte roligt att stå vid skampålen i ett mindre samhälle. Eller digitalt så att ”alla” vet. Fråga Paolo Roberto och Niclas Wahlgren – de har fått känna på allmänhetens hårda dom.
”Det är inte synd som sexköpare. Det är synd om dem som tvingas sälja sex.”
Det är inte heller roligt att vara gift med en sexköpare, eller på annat vis vara nära anhörig till en sådan. Att bli bedragen, eller på annat sätt bli berörd av någons dåliga uppförande är smärtsamt. Prostitution är föraktligt och hänger ofta nära samman med människohandel.
Listan med alla namn och telefonnummer fanns med som en bilaga till domen mot den 54-åriga bordellmamman, men maskningen var inte tillräckligt bra gjord så uppgifterna kunde göras åtkomliga. Nyhetsredaktionen på Kristianstadsbladet/Norra Skåne har gjort ett riktigt scoop genom att avslöja detta. Hatten av!
Men det är ändå inte bra att känslig information om privatpersoner kan komma ut på detta vis. Domstolen måste se över sina rutiner. För även om det finns skäl att misstänka att flera av männen – kanske alla? – olagligt har köpt sex är de faktiskt inte dömda. De har inte fått sin sak prövad, och ska fram till eventuellt avslutat åtal betraktas som oskyldiga.
Det är viktigt i en rättsstat.
Men de män som verkligen har utnyttjat de ovilliga kvinnornas utsatta situation på bordellen och har gjort sig skyldiga till sexbrott borde skämmas. Och när rättvisans kvarnar har malt färdigt bör de också ta sina straff.
För det är inte synd som sexköpare. Det är synd om dem som tvingas sälja sex.
