GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sofia Nerbrand: Liberaler kläms sönder mellan M och S

L och C förlorar på att behöva välja mellan Ulf Kristersson och Magdalena Andersson som nästa statsminister.
Sofia NerbrandSkicka e-post
Ledare • Publicerad 2 juni 2022
Sofia Nerbrand
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Norra Skånes politiska hållning är grön och liberal.
Blockpolitiken personifierad. Valet handlar om Ulf Kristersson (M) eller Magdalena Andersson (S) ska bli statsminister efter den 11 september.
Blockpolitiken personifierad. Valet handlar om Ulf Kristersson (M) eller Magdalena Andersson (S) ska bli statsminister efter den 11 september.Foto: Henrik Montgomery/TT

I mitt tycke är det rätt otroligt att var tredje svensk sympatiserar med Socialdemokraterna. I SCB:s nya stora väljarbarometer får partiet 33,3 procent, vilket är hela fem procentenheter mer än i förra valet.

Trots en senfärdig och bristfällig pandemihantering och onödigt många döda i covid–19.

Trots att gängbrottsligheten ökar och Polisen inte fungerar som den ska.

Trots att Sverige har en hemmasnickrad energikris och smärtsamt höga drivmedelspriser.

Trots stort utanförskap och hög arbetslöshet.

Och trots en sluten beslutsprocess om Nato där S satte det egna partiet före nationen.

För att bara nämna några bistra förhållanden som människor borde vara missnöjda med.

Måhända kan man förklara det starka stödet med att den S-ledda regeringen just reagerar på kriser gång efter annan. Det stora maktpartiet kan kännas som en trygghet i en orolig värld och i ett otydligt politiskt landskap.

Troligen beror det också på att Magdalena Andersson ovedersägligt är en bättre ledare än Stefan Löfven. Eller på att oppositionen inte lyckas framstå som ett bättre alternativ.

”Att samarbeta med Socialdemokraterna belönas inte av väljarna.”

Valrörelsen verkar bli mer som inför ett presidentval än ett parlamentsval. Regeringsfrågan överskuggar i stort sett all sakpolitisk diskussion: Är det Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson som ska bli nästa statsminister?

M får 21,3 procent i SCB-mätningen, upp 1,5 jämfört med valresultatet 2018. Men frågan är vilka riksdagsledamöter som kommer att ge endera Andersson eller Kristersson möjlighet att bilda regering – och om några fler partier kommer att ingå i den.

Att samarbeta med Socialdemokraterna belönas dock inte av väljarna. Det har inte gått bra för de övriga ”januaripartierna” – MP, L och C förlorar alla röster till S. De två liberala partierna har gått från drygt 14 procentenheter tillsammans till 10 – ett rejält tapp. L har en ordentlig utmaning att ens klara riksdagsspärren.

Och även om centerledaren Annie Lööf talar varmt för uppgörelser i den ”breda mitten” kommer hon till slut att tvingas välja mellan Andersson och Kristersson. Efter högeroppositionens misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson (S) på torsdagen blir det nu skarpt läge då Magdalena Andersson valde att göra den till en kabinettsfråga. Fälls Johansson avgår hon med motiveringen att regeringen fattar kollektiva beslut. Så lyder dock inte grundlagen, utan hon väljer att använda maktspråk och höja insatsen rejält för att sätta press på Centerpartiet. Det är omdömeslöst av statsministern i det här läget.

Även om C instämmer i den befogade kritiken mot Morgan Johansson blir det svårt för dem att rösta ja i misstroendevoteringen i nästa vecka. Därmed tvingas Annie Lööf bekänna färg före valet.

C kan också mycket väl besluta sig för att bilda regering tillsammans med S efter valet. Dels för att inte SD ska få något direkt inflytande, dels för att man vill få mer makt att genomföra sin politik genom egna statsrådsposter.

Samtidigt skulle ett sådant sidbyte få svåra konsekvenser. Blockpolitiken skulle bestå, S kan regera vidare nästan oavsett hur svenska folket röstar och det vore sista spiken i kistan för Alliansen. C skulle också uppfattas som en del av det rödgröna blocket, även om C har mycket mer gemensamt sakpolitiskt med de övriga tre borgerliga partierna.

Socialdemokraternas hårda retorik om mer statlig kontroll, Miljöpartiets smutskastande av vad de föraktfullt kallar ”marknadsskolan” och Vänsterpartiets konsekventa socialism står i rak motsats till Centerpartiets liberalism.

Men valet är långtifrån avgjort. 15 procent av väljarna är fortfarande osäkra och MP och L är jokrar i leken – kommer de in i Riksdagen?

I det förra valresultatet skiljde det cirka 50 000 röster mellan de rödgröna och alliansen. Mandaten utföll 144–143.

Du har en chans att förändra styrkeförhållandena den 11 september. Använd den.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör. Följ henne på Twitter.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.