Elin Larsson: Strandskyddet har blivit en politisk fars
I Sverige är individen hänvisad till myndighetshantering oavsett om det handlar om att registrera namn på sitt nyfödda barn eller bygga ut sitt hus. För den som önskar bygga om, bygga ut eller bygga nytt på ett sådant ställe som omfattas av strandskyddet har myndighetshanteringen blivit extra kännbar där länsstyrelsen många gånger varit som en bromskloss för den enskilde individen.
Frågan om strandskyddet har länge varit en het politisk fråga. Länge såg det ut som att Centerpartiet inom ramarna för Januariavtalet skulle få igenom en reform där strandskyddet skulle lättas upp. Det förslaget föll dock platt sedan Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna fällde förslaget.
”Frågan om strandskyddet har blivit en politisk fars.”
Man har naturligtvis ingen skyldighet att driva igenom någon annans politik, men just frågan om strandskyddet har blivit en politisk fars. Att Tidöpartierna nu går vidare med ett snarlikt förslag är bra men vad många verkar ha missat är hur många individer som hamnat i kläm. Situationen kvarstår när politiken agerar långsamt och länsstyrelsen i sin handläggning agerar ännu långsammare.
Detta kan Centrum för rättvisa vittna om. De driver ett fall där Sofia vill rusta upp en sommarstuga som funnits i släkten under lång tid och som är ett typexempel på när den enskilda individen drabbas av myndigheternas hantering. Sofia önskade bygga en brygga och en bastu, vilket kräver strandskyddsdispens – något som Värmdö kommun beviljade men som Länsstyrelsen i Stockholm ifrågasatte. Därefter blev ärendet liggande i nästan två år innan länsstyrelsen tittade på det och upphävde dispensen inom en vecka.
Centrum för rättvisa menar att en sådan passiv handläggning innebär en överträdelse av Europakonventionen och rätten till rättslig prövning inom skälig tid. Staten hävdar att det är först när en myndighet varit passiv i över två år som man kan prata om rättighetsöverträdelse, vilket är orimligt. Om en myndighet hanterar ärenden så långsamt riskerar det förtroende som svenskar faktiskt har för myndigheterna att försvinna. Därtill blir politikernas försök att förändra strandskyddet verkningslösa när det för gemene man tar stopp i praktiken.
Centrum för rättvisa väntar nu på en vägledande dom där man hoppas på att de som väntat länge på länsstyrelsens besked kan få skadestånd. Avgörandet blir viktigt inte bara för boenden i Stockholms län utan för individer över hela landet som stött på byråkrati bara för att de bor vid vattnet. Såväl klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) som civilminister Erik Slottner (KD) gör klokt i att följa domslutet.
Till dess att politiken har återfått förnuftet och reformerat strandskyddet på ett sådant sätt som gör det lättare för den som bor vid vatten måste länsstyrelsen hantera de ärenden som finns skyndsamt. Med all den myndighetsutövning som finns i Sverige torde det vara ett väloljat maskineri som fungerar utan att Centrum för rättvisa behöver driva ärendet.
