Sofia Nerbrand: Svineriet i kulturhuset kräver att Hässleholm lyfter på locket
Avföring i trappan, knark och prostitution. Det är vad som möter dig om du besöker Hässleholms kulturhus.
Det är i sanning sanslöst. Kulturhuset ska vara en mötesplats, en kulturinstitution, stadens stolthet. Och så blev det en social avskrädesplats.
Hur har det kunnat gå så snett?
På nyhetsplats i Kb/NSk har man kunnat läsa hur hemlösa, missbrukare och illadoftande figurer stör danselever, restauranggäster och konferensdeltagare i huset. Och problemen har pågått ett bra tag. Redan 2015 larmade kultur- och fritidschefen om att ungdomar trakasserade övriga besökare och personal på biblioteket.
Nu tar kommunen akut in en ordningsvakt för 110 000 kronor i månaden, men det är inte en permanent lösning.
Eller ens en potentiell lösning. För svårigheterna är betydligt större när så mycket olämpliga och rent av kriminella aktiviteter pågår i stadens finrum. Hur ser det då inte ut i mer ljusskygga miljöer? I människors hem?
Har Sverige blivit ett stort vuxendagis där poliser ska behöva rycka in? Och fundera på hur situationen i Kulturhuset hade beskrivits om den rått i en invandrartät förort.
Att krögaren på Harrys, som huserar i Kulturhuset, måste ringa Securitas ett par gånger om dagen säger något om hur illa läget är.
Men det räcker inte att lyfta ut problemen från Kulturhuset. Uppenbarligen finns det social misär och människor som inte klarar av allmänt hyfs och ordningsregler och de försvinner inte bara för att de tvingas till andra tillhåll. De som behöver hjälp bort från missbruk, sexhandel och hemlöshet måste få det, men de som inte brukar allvar och sköter sig ska också få veta att de måste skärpa sig.
”Har Sverige blivit ett stort vuxendagis där poliser ska behöva rycka in?”
Hanna Amoreus som driver Dansstudio14 i kulturhuset har en viktig poäng när hon säger att ”jag tycker hela samhället är för mesigt, det behöver tas ett krafttag från de som kan ta ett krafttag” (Kb/Nsk 31/1).
Något stort och viktigt har gått sönder när en plats som kulturhuset i Hässleholm liknar en svinstia. Vi måste därför börja prata mer om eget ansvar, förhållningsregler och hänsynstagande till andra.
Värderingar. Social status. Gränssättande.
Hässleholms kommun har mycket att göra för att förbättra skolan och näringslivsklimatet. Invånarna behöver också reflektera över vilka normer de accepterar och uppmuntrar i vardagen. Dåliga fasoner uppkommer inte i ett vacuum, utan springer ur princip- och empatilöshet.
Jag har lyft fram talesättet förut: It takes a village to raise a child.
Det tål att efterlevas varje dag i Hässleholm.
