Petter Birgersson: Tar Riksbanken knäcken på fler?
När centralbanker levererar räntebesked är det inte enbart den aktuella förändring som avgör hur marknadsaktörer agerar. Det letas också efter signaler i texter, räntekurvor och nyanser i uttalanden. Det hela påminner emellanåt om konsten att tolka den sovjetiska eller numera ryska statsledningen, Kremlologi.
Att den svenska Riksbanken höjer räntan och säljer stora delar av valutareserven i dollar och euro är ett sätt att försöka försvara den svenska kronkursen. Det ska åtminstone i teorin fungera så och på det viset också sänka inflationen genom att importerade varor blir billigare. Samtidigt försöker Riksbanken också tala om att den kan komma att höja räntan mer och att det dröjer längre, in på 2025 innan styrräntan vänder neråt igen.
”Risken är att Riksbanken i sin iver att tämja inflationen knäcker en ekonomi som redan befinner sig i uppförsbacken.”
Somliga menar att det ska tolkas som att Riksbanken vill skicka signalen att den är beredd att hålla räntan hög länge, så att den i själva verket kan sänka den snabbare. Är räntepolitik inte överkurs redan tidigare så blir den det någonstans där.
Riksbanken är en dvärg i sammanhanget och kan inte tillåta sig att avvika alltför mycket från hur Europeiska centralbanken, ECB, eller USA:s Federal Reserve, Fed agerar. När den ändå gjort det har det ofta snart lett till en återgång i ledet.
Prognoserna för räntan ska tas med en rejäl nypa salt. Omvärldsfaktorerna är för många för att någon – centralbankschefer inkluderade – ska kunna bedöma vad som väntar om ett år, än mindre om tre år. Det räcker med att tänka på kriget i Ukraina för att förstå det. Eller effekter av ett presidentval i USA eller en omfattande naturkatastrof eller en sprucken kreditbubbla i Kina eller...
Räntehöjningar brukar vara förknippade med en önskan av att ”kyla av” ekonomin. Att göra det lite dyrare att investera och låna håller tillbaka tillgångsvärden på exempelvis fastigheter och aktier. Det påverkar också konsumtionen. Sådana åtgärder kan under de omständigheterna dämpa inflationen och hålla tillbaka för vildsinta spekulationer.
Det är sant att arbetsmarknaden är förvånansvärt stark. Hittills har arbetslösheten fortsatt att sjunka, trots ekonomisk press i flera branscher, inte minst inom bygg och handel där varsel lagts och uppsägningar genomförts.
Men Arbetsförmedlingen talar också i sina prognoser om att det är på väg att vända nu under andra halvåret. Många företag möter hårdare tider och även delar av den offentliga sektorn har sparbeting. Bruttonationalprodukten, BNP, sjönk i andra kvartalet, vilket är motsatsen till överhettning. Inflationen, prisökningstakten, som i hög grad är drevs igång av krig och skenande energipriser, har lugnat ned sig från 12 procent i december till 7 procent (kpi) i augusti. Det är också oklart på vilket sätt räntehöjningar påverkar just energipriser. På bostadsmarknaden är det samtidigt betydligt kyligare än för ett par år sedan.
Allt det där har Riksbanken med i sina underlag. Ändå höjs räntan. Det är inte utan att man kan fråga sig om inte det är lika feltajmat och feltänkt som en gång minusräntan – minns ni den? Risken är att Riksbanken i sin iver att tämja inflationen knäcker en ekonomi som redan befinner sig i uppförsbacken.
