Sylvia Asklöf Fortell: Trump och Putin får inte ta i hand
År 2007 gjorde tidskriften Time en numera klassisk intervju med Vladimir Putin (”A Tsar is born”). Detta i samband med att han utsågs till Årets person 2007 – en av de få gånger Putin har låtit sig djupintervjuas av västerländsk press. Utnämningen är inte, förklarade tidningen då, ett sätt att understödja någons politik eller strävan. Intervjun är lång och full av kritiska frågor, om hanteringen av oppositionen, om korruptionen och den organiserade brottsligheten, om dribblandet med makten, och att makteliten skor sig.
Intervjuaren Adi Ignatius förmedlade ett intensivt obehag inför den ryske ledaren.
Det är omöjligt att inte tänka på Times publicering när man ser Tucker Carlson försöka att ta sig an Rysslands diktator, drygt femton år senare. Det första intrycket är en clown som sitter i knät på sin herre. Tillställningen är en pinsam uppvisning i fjäsk och fotskrap.
Carlson och intervjuteamet blir helt tagna på sängen av Putins taktik att lägga ut texten för att visa makt i intervjusituationen. Precis som att han skulle tänka i publikvänliga trettiosekundersklipp för deras skull. Så där sätts själva premissen.
Intervjun görs samma vecka som oppositionskandidaten in spe Boris Nadezjdin stängs ute från det kommande ryska ”presidentvalet”. Nadezjdin har samlat ihop hundratusentals namnunderskrifter, så som krävs för att kunna ställa upp, men självfallet har han nu underkänts som kandidat. Får Putin en fråga om det uppkommande presidentvalet? Inte en enda. Får han en fråga om förföljandet av oliktänkande, återöppnandet av Gulag, förgiftningen av Navalnyj, situationen på den ryska landsbygden, eller bristen på energi i Moskvas förorter? Knappast. Här är en diktator som får tala ut om hur eländigt behandlad han har blivit av USA, CIA och Nato. Han blir serverad allt, på ett två timmar stort, konspiratoriskt silverfat.
Carlson står Trump nära. Putin säger att han och Trump förstår varandra. Att man kan prata med honom. Några dagar senare uttalar Trump att Ryssland kan göra ”vad fan de vill” med länder som inte betalar ”till Nato”. USA:s nuvarande president, Joe Biden, minns Putin däremot inte när han pratade med senast. Här brister Carlson ut i gapskratt, han låter överrumplad och en smula misstrogen. Verkligen inte? Nej, vad ska jag med det till, säger Putin.
USA vet mycket väl, att om de slutar att förse Ukraina med vapen är kriget över på några veckor. Ja, och då är det slut med Ukraina också, tänker man. Men givetvis säger Carlson inget om detta, då han har uttryckt vidriga saker om Ukrainas president Volodymyr Zelensky, vilka inte förtjänar ytterligare spaltutrymme.
”Carlson påminner om hur Trump en gång betedde sig inför Putin: som en liten våt spagetti.”
Ja, intervjun med Putin är en uppvisning i hur populistiska krafter tar varandra i hand över Atlanten, då Putin i sina långa utläggningar och avledningstaktiker tillåts sopa mattan med intervjuaren. Carlson å sin sida påminner om hur Trump en gång betedde sig inför Putin: like a little wet noodle (ung. som en liten våt spagetti), som Arnold Schwarzenegger uttryckte det efteråt.
Intervjun avslutas med att Putin frågar: ”Ska vi avsluta här, eller har du någon mer fråga?” Varvid Tucker Carlson böjer sitt huvud. ”Tack, herr president.”
Mörka moln samlas sannerligen över samtiden.
