Sofia Nerbrand: Våldsamma elever ska få veta hut
Många läsare måste, liksom jag, förfäras över alla hot och våldsyttringar som finns på Kristianstads skolor (Kb/Nsk 2/5). Under förra och förrförra året gjordes totalt 2 231 anmälningar om olyckor, skador, hot eller incidenter som skolpersonal bevittnat eller utsatts för på de kommunala skolorna.
”Jag står och kopierar i kopieringsrummet, dörren är öppen. Elev kommer in. När jag försöker fösa ut hen vänder sig hen och sparkar mig tre gånger på benen,” skriver en anställd. En annan pedagog vittnar om hur en lågstadieelev som blir tillsagd att dämpa sig under en lektion skriker ”din hora och hoppas du dör”.
!
Att det inte bara är elever, utan även deras vårdnadshavare som agerar aggressivt mot lärare är ännu mer hårresande.
Det finns uppenbarligen problem med gränssättning. I toleransens namn tycks Kristianstads kommun godta helt oacceptabla beteenden, vilket skadar såväl arbetsmiljön för skolpersonal som skötsamma elever.
Att inte lära ungdomar vad som är gott uppförande är att svika dem. Man måste bokstavligen kunna föra sig i möblerade rum och inte hota sina medmänniskor. Det är faktiskt inte överkurs att lära sig att man inte ska sparka, spotta på folk, kniv- och dödshota eller häva ur sig könsord.
Kommunen behöver förmedla glasklart vad det är som gäller. Det inkluderar att ge lärare mandat att agera när elever går över gränsen. Exemplet med läraren i Höör, som trots att han blev frikänd av tingsrätten ändå sades upp av kommunen är olyckligt. Det sänder nämligen signalen till all personal i skolan att de inte får ingripa ens i en våldsam situation.
”Man borde inte behöva skriva en ledarartikel som denna: Det borde vara självklart att bråkstakarna sätts på plats. Punkt.”
Det ska inte behöva gå så långt att skolledningen ringer polis varje gång det händer något.
Det råder också skolplikt, vilket betyder att barn inte kan stanna hemma om deras skolmiljö är otrygg eller obehaglig. Vuxensamhället måste se till att de kan gå till skolan utan en klump i magen, eller att de störs av en massa stök och bråk under lektionerna.
Här har politiker, förvaltningschefer och rektorer ett särskilt ansvar att backa upp de lärare som tvingas hantera slynglar på sin arbetstid. Det ska råda nolltolerans mot dåligt beteende. Det ska inte kunna gå att gömma sig bakom sociala problem hemma, utländsk bakgrund eller neuropsykiatriska diagnoser. Vi kan inte ha dubbla måttstockar och olika förväntningsgrad vad gäller uppförande. Tvärtom är det viktigt att vi kräver att alla respekterar grundläggande regler. Klarar barnen inte det får de sättas i egna grupper och klassrum. Eller stängas av från skolan. För de ska inte få förstöra för alla andra.
Denna ledarsida har vid ett otal tillfällen även påmint om att föräldrar måste bära huvudansvaret för att uppfostra sina barn. Skolans primära uppdrag är att undervisa eleverna, och det kräver basala saker som att de kan sitta stilla, lyssna och visa hänsyn till sina medmänniskor. Att se till att det blir så måste ytterst vara mammors och pappors uppgift.
Man borde inte behöva skriva en ledarartikel som denna: Det borde vara självklart att bråkstakarna sätts på plats. Punkt.
