”Jag är nyfiken på hur boken kommer att åldras”

Efter att ha skrivit blogg under en längre tid tog Alice Dadgostar textfragmenten och flätade ihop dem till vad som skulle komma att bli en roman.

– Jag hade ingen plan egentligen. En roman tror jag för många finns bara som ett sagoväsen. Jag har alltid haft en idé om att man måste strukturera upp det och ha en början, en mitt och en slut, säger hon. Det här var lite mer slarvigt, ganska ogenomtänkt och med korta passager. Jag skrev det jag kände för. Sedan utvecklade det sig och jag tänkte att jag hade kommit en bit på vägen. Då började jag fila lite på karaktärer och sånt men det var från början väldigt oplanerat och ostrukturerat, förklarar Alice Dadgostar.

Född och uppvuxen i Göteborg hamnade hon efter studier i Stockholm i Malmö och sökte in till Skurups skrivarlinje. Det var där romanen började ta form. Boken Roxy är en luftig roman, kort och fragmentarisk. Helt i linje med Alice Dadgostars blogg och novellskrivande.

– Jag har alltid haft svårt att skriva längre grejer, det kändes svårt. Jag skriver oftast kort, noveller eller blogg. Men den här är också kort och det är inte så många sidor.

Boken känns nästan som skriven i realtid, med populärkulturella referenser som knappt hunnit bli gamla.

– Jag är lite nyfiken på hur det kommer att åldras, om man kommer sitta om fem år och känna att ”oj, det här var länge sedan”. Lorentz känns ju redan lite passé. Men det känns kul att kunna ta upp den här boken och se om den åldrats väl.

Hur känns att det blivit en bok?

– Det känns jättekul. Jag fattar att det är skitstort och känner mig stolt, men jag tycker också att det är också kul att det är ett körigt format. Det är inte den djupaste kärleksdikten, inte så känsligt som andra av mina texter har varit. Jag förbereder mig på de uslaste recensionerna men försöker ändå tänka att det är intressant att se vad folk tycker. Det känns lite konstigt att det blev den här som av någon sjuk anledning blev antagen. Att folk tyckte att man faktiskt vill läsa om tjejer som sitter på krogen och snackar om relationer och musik, politik och så.

Hon beskriver arbetet med boken som något som man gör om och gör om, tillsammans med både redaktörer och vänner.

– Det känns lite som att det är någon form av slime som formas, säger hon.

Var det en jobbig process?

– Nej, det var kul! Jag har tidigare haft svårt för och blivit förnärmad och kränkt när jag fått kritik. Då vill man bara förkasta det. Med den här har jag upptäckt hur bra det kan bli när man redigerar och bearbetar en text. Jag ser fram emot att göra det igen. Alla klyschor kring ”kill your darlings”- det stämmer, konstaterar hon med ett skratt.

Huvudkaraktären, tillika romantiteln, Roxy är en person som har sina vänner nära och som försöker hitta sin plats i ett Malmö som till lika delar är fyllt av ösiga utekvällar som politiska diskussioner hemma vid köksbordet. Det går ibland i klinch med föräldrarna.

– Roxy är en person som tror jag älskar sina polare väldigt mycket. På ett sätt som jag tror att många tjejer gör, det är en specifik era när man är besatt av sina vänner. Jag tror att det formar en och att det är viktigt. Det är klart att det är viktigt med kärlek också men gänget är så underskattat. Ragg och partners det kommer och går.

Inom litteratur har vänskap ofta varit underordnat kärlek …?

– Exakt, det är väldigt mycket att det handlar om att man träffar en kille. Tvåsamheten och den grejen. Men det är så mycket mer som räknas och som spelar roll och det är så sjukt hur mycket plats det tar att man ska ha en plats i ett förhållande och att allt går ut på det. Hela känslan av att de som är i ett förhållande står på en lycklig ö och vinkar ut till alla andra. Det är en så falsk bild. Samtidigt som det ligger mycket värde i ett förhållande snarare än att hitta massa värdelösa ragg, säger Alice Dadgostar.

– Man söker efter en röd tråd och alla de klyschorna.

Roxy funderar även mycket kring de många idéer som finns kring feminism, och att de går åt olika håll.

– Vem är den moderna kvinnan? Någon som ligger med alla eller ingen? Det är en stor del av Roxys tankevärld.

Alice Dadgostar är dock noga med att understryka att boken inte är självbiografisk.

– Det är en skildring. Man är alla sina karaktärer, säger hon.

Varför utspelar den sig i Malmö?

-Malmö låg nära till hands, det kändes perfekt att skriva kring. Malmö är en sådan stad där det finns ett brett spektra, allt känns nära till hands. Man stöter alltid ihop med någon här.

Kommer du skriva fler böcker?

– Jag vet inte, vi får se. Jag har skrivit på lite grejer och om jag får ihop något jag är nöjd med så är det möjligt. Jag skulle inte bli besviken om det inte blir något. Jag känner mig fri i skrivandet nu.

Matilda Arborelius