Kaniner lockade till regidebut

Ska pappkartongen med kaninen stå på bordet eller ska skådespelaren Johannes Wanselow ha den i famnen? Ska Magdi Saleh dra upp byxbenen och visa kaninbetten på anklarna medan han går eller när han står stilla? När jag besöker repetitionen av Kaniner är det drygt en vecka kvar till premiär och många detaljer ska falla på plats.

– I morgon ska vi göra ett helt genomdrag med publik för första gången så nu måste vi börja bestämma hur vi ska ha det, säger regissören Mattias Linderoth. Det är väldigt roligt när man kan leka och prova olika saker men det är nu det ställs på sin spets.

De flesta som besökt någon av Malmö stadsteaters scener har nog sett Helsingborgsfödda Mattias Linderoth på scen. Efter teaterhögskolan i Malmö gjorde han sin debutroll som Birk i Ronja Rövardotter på Hipp 2003. Sedan dessa har han ständigt återkommit till teatern och tillhör sedan fem år den fasta ensemblen.

Bland hans många roller finns till exempel den hyllade insatsen i Kristian Lundbergs monolog Yarden 2012, Mozart i Amadeus 2014 och Tyko Jonsson i Karl Bertil Jonssons julafton. Rollen som han har på Intiman nu är dock helt ny. För första gången sitter han i regissörsstolen och ansvarar för helhetsbilden.

– Det är väldigt kul, säger Mattias Linderoth. Jag har lett en del små projekt på teatern innan och jag håller gärna i trådar och gillar att bestämma. Men jag är en oerfaren regissör och blir säkert för ivrig i ibland och har inte alla verktyg än. När jag gick in i det här sa jag till mig själv att det är ok att inte riktigt veta. Det viktiga är att jag aldrig ska låtsas att jag vet om jag inte gör det.

Kaniner är den brittiska författaren Joe Hampsons debutpjäs och en komedi i en akt om äkta paret Susan och Frank. Susan har köpt en kanin till Frank för att väcka liv i deras trista förhållandet men kaninen biter Frank och han ber den halvkriminelle Frank om hjälp att slå ihjäl den ...

Att Kaniner är en riktigt bra komedi var det som fick Mattias Linderoth att tacka ja till regiuppdraget.

– Bra komedier är så svåra att hitta, men den här är jätterolig med dråpliga situationer och roliga karaktärer. Jag var inte med när det bestämdes att vi skulle sätta upp den men när ensemblen var klar och man började leta regissör frågade Kitte (Wagner, Malmö stadsteaters chef, reds. anm.) mig. Jag har fått frågan tidigare men alltid känt att jag inte är intresserad av att regissera. Men när jag läst Kaniner kände jag direkt att jag faktiskt jättegärna ville.

– Att arbeta med humor är jäkligt roligt och komedi är dessutom lite som matematik, som jag älskar. Det är en slags logik, allt hänger ihop. Komedi är också lite mer raka puckar. Jag hade inte hoppat på det här om det handlat om nytolkning av en gammal klassiker.

Förutom att Kaniner är rolig menar Mattias Linderoth också att den tar upp ett ämne som engagerar utan att moralisera.

– Pjäsens par har varit tillsammans jättelänge och hur håller man liv i en sådan relation? Det här paret har löst det på sitt sätt. Är det bästa sättet? Jag tror inte det. Som så många andra berättelser handlar det om att vara människa och att det är ok att vara som man är. De säger till och med i pjäsen att ingen kan bestämma hur man ska älska någon. Det är fint tycker jag.

Under repetitionen sitter Mattias Linderoth koncentrerad framför scenen. Blicken vandrar mellan manuspärmen och det som händer på scen. När den utvalda biten av Kaniner är klar hoppar han upp till de tre skådespelarna – Johannes Wanselow, Magdi Saleh och Linn Mildehav – och diskuterar, gestikulerar och visar.

– Det finns en sådan där oskriven regel på teatern som säger att precis som man inte får vissla på scen ska man heller aldrig spela före, men det är omöjligt. Jag måste visa, säger han med ett skratt efteråt. Vissa regissörer som inte är så mycket kropp utan mer huvud kanske kan sätta rätt ord på det de vill säga men det kan inte jag, jag försöker ge en bild i stället. Samtidigt är jag noga med att betona att skådespelarna måste göra på sitt sätt. Och det här är tre rutinerade skådespelare så det finns inte på kartan att de inte skulle göra det.

Under arbetet med Kaniner har Mattias Linderoth haft regissören Dennis Sandin som mentor.

– Är man skådespelare börjar processen med en ny pjäs oftast på kollationeringen men för en regissör börjar processen långt tidigare och jag kände att jag behövde en mentor att prata med det här om, förklarar han. Dennis har inte varit med i själva repprocessen men nu kommer han i morgon på genomdraget och det ska bli spännande att prata efter.

Vad har varit svårast med att regissera?

– Inget har väl egentligen varit jättesvårt men det är väl möjligen just det här med förarbetet och så just nu att få tiden att räcka till, att hinna förbereda repetitioner samtidigt som vi håller på med ljus och hur vi ska göra övergångarna mellan scenerna. Att ha helheten, hela greppet.

På fredag är det premiär för Kaniner och Mattias Linderoth känner sig lugn vad gäller slutresultatet.

– Vi är där vi ska vara och jag tror att publiken kommer att tycka att det är en väldigt rolig pjäs.

Blir det mer regisserande framöver?

– Nu ska jag först vara tjänstledig ett tag men spontant kan jag nog säga att jag kanske säger ja om rätt pjäs kommer. Vi får se. Det här har inte knäckt mig i alla fall.