Nu går Roslund sin egen väg

För drygt ett år sedan avled Anders Roslunds författarpartner Börge Hellström i sviterna av cancer. Redan innan dess, innan ”dödshelvetet” som Anders Roslund kallar det, hade de två författarna och vännerna bestämt sig för att gå skilda vägar och fortsätta med egna projekt.

– Vi skildes åt i harmoni för att vi ville det, förklarar Anders Roslund. Jag hade börjat skriva på Tre timmar och Börge var fri från sin cancer och skulle ut i livet och ta tillbaka det. Sedan hände allt väldigt hastigt och när han avled kändes det inte bra att ge ut boken, som egentligen var klar redan då. Det var framförallt fel mot Börge, men också mot mig.

– Just nu sitter jag i min skrivarlya och ser Börge överallt här, fortsätter han. Jag har bilder av honom och så böckerna och jag saknar honom, min kollega och min vän. Jämt, och faktiskt lite mer än jag trodde.

Att skriva som ensam författare har varit både svårt och bra menar Anders Roslund. Redan tidigare, före Börge Hellströms död, var författarduon tydliga med hur deras arbetsprocess såg ut.

– Inför en ny bok träffades vi alltid under ett par månader och lade upp en plan och sedan skrev jag själv i ett års tid och så träffades vi igen, berättar Anders Roslund. Därför är jag också bekant med att sitta ensam och göra min grej och fylla karaktärerna. Skillnaden är de där första månaderna när vi bollplankade storyn. Nu fick jag i stället stoppa in mer Anders där och bollplanka mot andra av mina vänner. Självklart är det ändå mycket jag har fått göra för första gången men det har känts tryggt och bra och skönt och jag har lite tydligare kunna genomdriva en del som jag kanske velat göra tidigare. Till exempel ha det lite mjukare och i den här boken har jag tagit fram vår infiltratör Piet Hoffmans familj mer, frun Sofia och framförallt barnen är tydligare nu.

Journalisten Anders Roslund och kriminalvårdsdebattören Börge Hellström debuterade som deckarförfattare 2004 med Odjuret. Där presenterade de kriminalkommissarie Ewert Gren – en ensamvarg med fäbless för Siw Malmkvists musik och en stor privat sorg kopplad till frun Annie.

Roslund & Hellströms blev snabbt ett ledande namn i den svenska deckargenren med sina samhällsengagerade böcker där de med hjälp av gedigen journalistisk research greppade svåra samtidsproblem – människohandel i Box 21 till exempel och hemlösa och gatubarn som lever bokstavligen under våra gator i Flickan under gatan.

Tre sekunder som kom 2009 blev deras stora internationella genombrott och där presenterade de en ny karaktär – Piet Hoffman en tidigare kriminell som värvas av polisen som infiltratör. Piet Hoffman dök sedan upp också i Tre minuter (2016) där narkotikahandeln skildras ur ett globalt perspektiv.

Anders Roslunds första ensambok är också en Hoffmanbok och temat är flyktingsmuggling och de som tjänar pengar på att skicka desperata människor i överfulla båtar över Medelhavet eller i låsta containers genom Europa.

Bokens inleds med ett lik för mycket på ett bårhus i Stockholm och en container med en fruktansvärd last. Ewert Grens tvingas ta kontakt med Hoffman, som genom ett säkerhetsföretag arbetar med att skydda FN:s mattransporter i Burkina Faso, och få honom att infiltrera flyktingsmugglarnas organisation. Parallellt följer boken också ett ungt kärlekspars flykt från Niger till Sverige och Piet Hoffmans familj i Sverige.

Att det skulle bli en bok med fokus på flyktingsmuggling har funnits med i planeringen länge.

– I samband med ett annat jobb fick jag följa med in i en container och polismannen som var med berättade att 41 personer varit nära att dö därinne, berättar Anders Roslund. Den historien tog jag med mig. Sedan har jag hela mitt yrkesliv undersökt konsekvenserna av kriminalitet och våld och tycker också att jag har lyckats förstå drivkrafterna bakom det flesta kriminella handlingar, även om jag aldrig accepterat dem. Men när det kommer till flyktingsmuggling begriper jag faktiskt inte, det handlar bara om pengar och då kan man lämna människor att dö i en container och gå tillbaka nästa dag och ta ännu mer betalt.

– Jag har inte blivit mycket klokare på det här under arbetet med boken, jag har egentligen mest blivit sorgsnare, fortsätter han. Sedan hade jag hoppats att ämnet skulle bli inaktuellt men tyvärr är det tvärtom och jag har förstått av alla kloka människor jag pratat med att man är rädd att det här bara är början.

Tre timmar kommer ut nu i maj och i höst blir det mer Piet Hoffman. Då är det världspremiär för den brittiska/amerikanska filmatiseringen av Tre sekunder. 17 augusti går filmen upp i USA och Storbritannien och någon gång i oktober i Sverige.

Det här är första gången på många år som en svensk bok hamnar direkt i Hollywood utan omvägen via en svensk filmatisering. Tre sekunder regisseras av Andrea di Stefano och i huvudrollen som Piet Hoffman finns svenska Joel Kinnaman. I andra roller finns storstjärnor som Rosamund Pike, Clive Owen och Ana de Armas.

Anders Roslund berättar att han varit med både under några inspelningsdagar i London – där alla interiörscenerna togs – och i New York.

– Jag var lite rädd innan – en dålig film kan dra ner en bok och många kommer att bedöma författarskapet utifrån filmen, säger han. Men efter att ha varit på plats känner jag mig lugn och trygg och hoppas verkligen att den landar rätt hos publiken också.

Totalt har Anders Roslund tänkt sig fem böcker om Piet Hoffman och parallellt med lanseringen av Tre timmar är han djupt inne i arbetet med den fjärde.

– Den har så klart också en titel som börjar med tre, Tre dagar blir det den här gången, avslöjar han. Temat är också här tidsaktuellt och jag har funderat länge på det och haft tid på mig att hitta kanaler för research.

Och läsarna kan också känna sig trygga med att Anders Roslund kommer att fortsätta länge, på sitt eget sätt, på den deckarväg han och Börge Hellström slog in på med Odjuret.

– Jag kommer aldrig att låta tillfället gå förbi att lägga min tid och min energi och mina kontakter på att försöka hitta något slags djup och försöka bjuda in läsarna i en nutidsvärld som man kan begripa lite, lite mer av, lovar han. Det kommer jag aldrig att släppa.