Premiär för populär utställning

Utställningen som hade premiär i museet på andra våningen i hembygdsgården under Visseltofta skördemarknad är sammanställd av Lovisa Zaunders i Boalt utanför Vesljunga.

Det gick en strid ström av steg uppför den branta trappan. Där fick många en lektion i kulturhistoria och klädhistoria. Släktingar till systrarna Svensson, som emigrerade till Amerika, stod och beundrade damernas kläder. Några foton av systrarna var också uppställda.

Sigrid, Klara, Emilia och Anna var uppvuxna på Norregård i Vesljunga. De utvandrade till Amerika men Sigrid, Klara och Emilia kom tillbaka till Sverige. Anna gifte sig med en skotte och stannade kvar ”over there”.

Klara drev kafé i närheten av Vesljungasjön och när de återvänt till Sverige bodde de i närheten av Norregård. En kusin till systrarna, Greta Håkansson i Höör, har skänkt klädsamlingen till Visseltoftas hembygdsförening. Och till första visningsdagen kom fyra släktingar till systrarna Svensson för att titta på vad Lovisa Zaunders gjort med fyndet. Bertil Nilsson, Vesljunga; Sonja Nilsson, Osby; Ing-Britt Lavesson, Tomelilla och Ann-Mari Åhlander, Ljungby hade rest till Visseltofta på söndagen för att delta på premiären för utställningen.

Charlotta Berg från Osby stöttade Lovisa Zaunders under skördemarknaden. Hon visade detaljer från folkdräkter som finns i samlingen och den vadmalsjacka i indigoblått som ligger omsorgsfullt nedstoppad i en av lådorna.

– Jon Johansson som är textilvetare och museipedagog i Stockholm tog kontakt med mig i somras, berättar Lovisa Zaunders. Han hade fått tillgång till ett mönster till jackan och undrade om han fick komma hit och titta på den.

Det fick han. Utrustade med bomullshandskar gick han tillsammans med Lovisa Zaunders igenom jackan. Med hjälp av Johansson konstaterades av jackan förmodligen är från 1790 eller tidigt 1800-tal. Det är från början en bondes finjacka men den har under årens lopp degraderats.

– Det är Sven Nilsson i Hanavrå, som inte lever längre, som samlat in de kläder som vi har i samlingen och dokumenterat dem, säger Lovisa Zaunders och visar pärmen med den prydliga presentationen.

Den andra delen av utställningen handlar om en stark personlighet vid namn Bernhard Hillerström och hans universum.

– Han har varit ett helgon för mig och min familj, berättar Lovisa Zaunders. I sin strävan och i sitt sökande ville han göra något av sin bildning och det resulterade i bland annat målningar.

Bernhard Hillerström var självlärd och ägnade mycket tid åt brevskrivning, åt språkkurser på skiva och korrespondenskurser i teckning.

– Han var nog född på fel plats i fel tid, funderar Lovisa Zaunders.

Det här är hennes första utställning. Ska den bli permanent?

– Det vet jag inte, vi har inte diskuterat om fortsättningen än, blir svaret.