Kerstin Davidson: Aktivister på myndigheter hotar rättssäkerheten
Oavsett vad Skogsstyrelsen rapporterar till regeringen blir det stark kritik från olika håll. Det sa myndighetens generaldirektör Herman Sundqvist, när han gästade Ekots lördagsintervju i helgen.
Ja, debatten kring skogen – och brukandet av skogen – är laddad och konfliktfylld. Inte minst har det stormat kring generaldirektören själv. Senast i februari i fjol krävde 57 företrädare för främst miljörörelsen hans avgång i ett öppet brev till regeringen.
Omstritt blev det när Herman Sundqvist 2017 gick ut med att myndighetens inventering av nyckelbiotoper – värdefulla naturområden i skogen – skulle pausas i nordvästra Sverige.
Skogsstyrelsens nyckelbiotoper är visserligen inte ett förbud mot avverkning. Problemet är att hållbarhetscertifierade virkesköpare inte köper virke från nyckelbiotoper. Det innebär för skogsägaren förlorar inkomster, utan ersättning för bortfallet.
Beslutet väckte ett ramaskri såväl från miljörörelsen som internt på myndigheten. En anonym tjänsteman vittnade till Dagens Nyheter om att ”folk sitter och gråter på sina rum”.
”När rikskanslern Axel Oxenstierna på 1600-talet lade grunden till den svenska statsförvaltningen var begreppet oväld centralt.”
Generaldirektören själv motiverade beslutet med att metoden man använt inte var anpassad till norra Sverige: Statens värdegrund är likabehandling och rättvisa, sa han. När gränserna för nyckelbiotoper är diffusa och vi står där i skogen och avgör något som i praktiken innebär att den antingen avverkas eller blir kvar med stora ekonomiska konsekvenser för enskilda och företag – då måste vi göra det på ett sätt som är rätt.
Hösten 2021 rapporterade DN att ett tiotal tjänstemän som arbetat med naturvård kände sig motarbetade av ledningen och sade upp sig. Bakgrunden var att myndigheten börjat utbilda personalen i vad rollen som statstjänsteman innebär.
Det kan inte vara fel att en myndighetschef på medarbetardagar pratar om tjänstemannarollen och vårt uppdrag, bemötte Herman Sundqvist kritiken.
”De klassiska ämbetsmannadygderna behöver återupprättas.”
Nej, tvärtom bör det mana till efterföljd.
När rikskanslern Axel Oxenstierna på 1600-talet lade grunden till den svenska statsförvaltningen var begreppet oväld centralt. Den svenske ämbetsmannen skulle vara oväldig, med andra ord opartisk, saklig och omutbar. Idealet har präglat statsförvaltningen genom århundraden.
Men på senare år har den traditionen fallit i glömska. Det vittnas ofta om myndighetsaktivism, att personer som drivs av en egen agenda söker sig till myndigheter där de har makt att påverka det de brinner för.
Självklart vill man som medborgare möta tjänstemän som är sakliga och opartiska. Om tjänstemän arbetar mot personligt uppsatta mål hotas rättssäkerheten. De klassiska ämbetsmannadygderna behöver återupprättas.
Kerstin Davidson är lantbruksjournalist, med många år bakom sig som reporter och senare politisk redaktör i Tidningen Land Lantbruk.
Detta är en gästkrönika på ledarsidan.
